den totala bristen på civilkurage.
2013-04-21 // 18:17:00
Jag har äntligen tagit mig i kragen och sett Ruben Östlunds omtalade film Play. Troligen så har jag skjutit upp det på grund av att jag efter att ha sett "De ofrivilliga" kände ett jävla äckel inför mig själv, människor i min omgivning och ja i stort sett varenda svenne. För trots att det i eftertexterna rullar fram namn på skådespelare så känns det som att jag bevittnat en dokumentär. Eller en slags regisserad verklighet.
 
Det som slår mig hårt i magen när jag ser Östlunds filmer är hans porträttering av hur vi i samhället verkar ha en total avsaknad av civilkurage. Jag skulle vilja tro att jag inte är en av dem. En av de vuxna människor som blundar för en misshandel på en buss eller trakasserier på en spårvagn. Men frågan är om jag hade gjort någonting annorlunda? Hade jag rest mig upp, sagt ifrån och stått upp för den åsikt som jag troligen delar med alla andra åskådare? För jag kan omöjligt tro att de flesta i samhället tycker att en misshandel, även en enbart verbal, är okej.
 
En händelse som jag alltid kommer att tänka på när jag tänker på civilkurage eller just bristen på det, är när jag en dag för flera år sedan satt på busstationen i Sundsvall. Det var mitt på dagen och massor av människor som rörde sig i området. Så går en stapplig, gammal man ner för en liten trappa men tappar balansen och faller rakt ner på huvudet. Han ligger kvar på marken. Det är uppenbart fler än jag som ser vad som just hänt men ändå sitter vi bara där och jag tänker "Men det är väl inte jag som ska behöva gå fram? Jag är ju bara femton år? Alla starka, medelålders män, varför kan inte de göra något? NÅGON GÖR NÅGOT. BARA GÖR NÅGOT.". Och efter vad som känns som en himla evighet går äntligen en man fram och hjälper mannen som ramlat och nu till och med blöder från huvudet.
 
I flera dagar hade jag dåligt samvete över att jag inte agerat annorlunda i situationen. Vad är det för horribelt, outtalat konsensus att inte agera? "Varför ska jag göra något om ingen annan gör något?". Vad gör oss så oförmögna att hjälpa en annan människa? Jag spyr i min mun av bara tanken.
 
Men just på grund av allt detta som jag nu skrivit så tycker jag att alla bör se Play, som också tar upp ett flertal andra viktiga ämnen som samhällsklyftor och fördomar. Låt er äcklas och känna avsky, för det är just då som det blir omöjligt att inte reflektera över saken. Och tänk sedan att, när det där händer mig, då tänker jag vara annorlunda. Jag tänker våga resa mig upp.
 

om jag hade haft ett skägg.
2012-11-18 // 18:43:00
Jag började tänka rätt mycket på det här med att människor i filmer alltid låter håret, och då oftast skägget, växa helt okontrollerat i vissa faser av livet. Oftast kanske för att de är lite vilsna eller deprimerade. Och det växer och växer men sedan når de här människorna ett slags klimax när de inser "herre, det här är ju mitt liv som jag bara låter passera". Då rakar de av allt det där ovårdade håret och försöker antingen: 1. Ta självmord 2. Ta tag i sitt liv.
 
Om jag hade haft ett skägg så är det nog nu jag hade låtit det växa. Inte för att jag är deprimerad (lovar) men för att jag är så himla vilsen. Jag är inne i den där jobbigt klyschiga fasen hitta mig själv. Men det är inte särskilt lätt att hitta sig själv. Det är ju inte som att man kan lyfta på stubbar och stenar, lysa med en liten ficklampa och bara "men se, där är jag ju".
 
Ett litet exempel på min vilsenhet: Idag har jag googlat:
yrkestest
existentialism
meningen med livet
+ kanske cirka 100 olika googlingar om utbildningar.
 
Det här kan ju tyckas vara en bagatell. Ett helt oväsentligt problem för världen och något som det förr kanske inte ens reflekterades över för då var det världens mest självklara sak att poängen är att utbilda sig för att få ett bra betalt jobb så man kan försörja sin blivande familj. Men nu råkar jag ju tillhöra generation hitta-sig-själv och därför är jag helt säker på att andra där ute tänker som jag. Och som jag tänker. Jag bara grubblar, funderar och försvinner helt i tankar kring vad jag ska bli, vart jag ska hamna, var jag vill vara och så vidare och så vidare. Samtidigt så tänker jag att jag inte får tänka för mycket på saken för då glömmer jag ju bort att leva nu, precis som de där filmkaraktärerna.
 
Det bästa är kanske helt enkelt att låta mitt fiktiva skägg växa vidare och hoppas på att jag också når ett klimax. En dag när poletten ramlar ner och jag bara vet, och då kan jag raka av mitt skägg.
 

□□□□
2012-11-17 // 12:44:00
Vilken dag är det idag?
Lördag!

Om du var en emoji vilken skulle du vara då?
Emojis på min telefon ser bara ut så här  så jag antar att jag är square :/

 

Vad ska du göra ikväll?
Inga planer än så länge. Maya ska ha födelsedagskalas ikväll så en lär ju hänga här i krokarna pga tårta osv.

 

Säg två bra uttryck:
Inget att hänga i julgranen. Att vara helt bakom flötet alternativt tappad bakom skottkärran.

 

Vad blir du glad av få höra att du är?
Rolig, snäll.

 

Visa en bild du inte minns har tagits:

 

Av uppenbara skäl.

 

Vem saknar du?
Alldeles för många. Edith och Coco till exempel.

 
En bild på något som är asbra att ha:
En så himla bra vän!
 
En outfit som är ovanlig för dig att ha på dig:
 
Donnie Darko-skelett-outfit inklusive Donnie Darko-plutläppar. 
 

Vad är du bra på?
Jag vet verkligen inte. Hoppas att en dag bara hitta någon helt oanad talang. Jag är rätt bra på att baka. Och jag är jättebra på att hitta!

 

Vad vill du ha?
En jävla man som vill följa med mig på alla mina äventyr. Och ett par Urbanears "plattan"- hörlurar av den anledningen att jag har fått sår + jätteont i mina öron för att jag alltid har i mina hörsnäckor. Det enda problemet är att jag är så fruktansvärt ful i såna där stora grejor.
 

Vad tycker du är roligt?
Att skratta, dansa, umgås, resa.

 

Vegetable vendor

Vad är du dålig på?
Har säkert sagt det här förut men jag är måttlöst dålig på namn. Verkligen. Jag är också rätt dålig på att komma ihåg saker som folk berättat :/.

 

Vad tänker du baka i veckan?
Jag har inga konkreta planer på att baka men kanske blir det lite chokladbollar eller kladdkaka med ungarna.

 

Hur ser du ut när du är nyvaken?
Fruktansvärd. Helt svullen, genomtrött, blek och dan. Jag är i någon märklig fas i livet när jag kan sova 11 timmar och fortfarande vara trött när jag vaknar (eller snarare blir väckt av väckarklockan för jag vaknar aldrig av mig själv).
Och här har jag ändå varit uppe ett tag för jag har klätt på mig/ kokat te.
 

Vem är du kär i just nu?
Ingen. Alltså skulle så himla gärna vilja bli kär nån gång på riktigt men var finns han liksom?

 

Vad var det första du snodde?
Jag har på fullaste allvar aldrig snott något! Inte som jag kommer ihåg i alla fall.

 

En bild då du dricker alkohol:
 

Vad har du tänkt göra länge men ej gjort?
Skaffa en ny piercing.

 

Vad bävar du inför?
Små och stora saker.

 

Vad händer i helgen?
Imorgon ska jag på "Hauskonzerte" med Thomas. Det är några killar som spelar piano och allt är helt litet och hemligt och jag fick bara en adress på mailen.

 

Är listan slut nu?
Ja det verkar ju så. Snodde den från niotillfem som vanligt.
 
Herrå!

morfar.
2012-08-18 // 21:40:39
Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka, på om jag borde skriva det här. Men sen så tänker jag att självklart, för livet är inte bara kalas, pasta carbonara och semester. Livet är också de grå dagarna, olyckor, tårar och människor som försvinner ifrån oss. Och jag vill minnas dem, de som vi förlorar.
 
Imorse somnade min morfar in efter att ha legat på sjukhus sedan i söndags, då han fick en hjärtinfarkt. Jag har inte förstått det än så jag känner ingenting särskilt, är inte ledsen, arg eller bekymrad. Jag träffade ju honom förra torsdagen, på väg hem från Gotland och då var allt som vanligt. Inte tänkte jag då att det här är sista gången jag får se min morfar. Men det var det.
 
Människor kommer och de försvinner. Det är bara en kort tid, egentligen, som vi har varandra. Och det blir särskilt tydligt när de vi älskar tas ifrån oss. Därför ska man ta vara på varje stund tillsammans och varje dag som vi får vara här.
 
Nu hoppas jag att morfar får vila och ro. Jag tänker minnas honom och berätta om honom, läsa upp hans välskrivna historier för mina barnbarn och visa bilder, för på så sätt kan han ändå få finnas kvar.
 
 
 

April 26, 2012
2012-04-26 // 19:18:55

Emma ville att jag skulle svara på 11 frågor så här kommer mina svar:


1. Bästa frukosten?

En solig söndagmorgon med Dagens nyheter, en stor kopp te, ett glas god juice, ett ägg, något gott hembakat bröd med smör, tahini och gurka på och en halv grapefrukt.


2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?

Helt fantastisk lätt fråga eftersom jag ogillar vin men älskar goda drinkar! Aldrig ta ett glas vin igen, såklart.


3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Blå. Det finns ju så många fina nyanser; marinblå, ljusblå, pastellblå, kleinblå osv osv.

Blå outfit.


4. Bästa uppfinningen?

Svårt... elektricitet kanske?


5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?

Noggrannhet. Men det mesta blir rätt bra ändå.


6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.

Ända sedan jag gick på mellanstadiet så har Edith varit mitt favoritnamn. Så jag döpte ju mitt marsvin till det men om jag får en dotter så kommer hon nog också få heta det. Killnamn tycker jag är svårt men jag gillar Jack.

Edith.


7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?

Det beror nog på förutsättningarna, vad jag ska göra där och så. Det hade nog kunnat vara spännande!


8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?

Oj, jag har ju sett så lite av världen! Men jag vill nog ändå bo i Sverige för att det är ett så himla bra land att växa upp i. Jag gillar Umeå jättemycket. Det är en fantastiskt trevlig stad.


9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?

Aldrig mer se på tv, utan tvekan. Ser ändå nästan aldrig på tv men lyssnar däremot på musik hela tiden.


Kings of convenience. Bra musik!


10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?

Alfapet. Jag är väldigt bra på alfapet faktiskt men klarar inte av att spela med de som inte följer grundreglerna.



11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?

Ett där man bara sitter på en stol och håller på med papper och pratar i telefon hela dagarna. Jag hade nog också varit en dålig tandläkare.

 

Och förlåt för att jag är jättetråkig och inte fortsätter leken men jag läser nästan inga bloggar längre för jag hinner aldrig. Men ni kan ju berätta hur mycket ni vill om er själva när ni vill! Och berätta jättegärna om er själva när ni kommenterar min blogg för det är kul att få veta lite mer om er.

April 4, 2012
2012-04-04 // 20:56:03
Fick så fin respons av min lärare på en essä som jag skrev häromveckan att jag tänkte att ni som inte har något liv eller verkligen tycker om att läsa kan få läsa den här. Den är på temat "Vuxenpoäng" (vi fick inte välja tema tyvärr. Jag tycker vuxenpoäng känns väldigt urvattnat).

Vuxenpoäng

Surdegen bubblar positivt på spiselkransen, den hemkokta marmeladen smakar perfekt på skorpan till eftermiddagskaffet och runt halsen värmer en halsduk för att skydda mot kalldraget från fönstret. Igår kväll tömdes det vodkaflaskor och det dansades obalanserat på borden på puben runt hörnet.

I dagens samhälle är det omöjligt att sätta en ålder på den här personen. Det skulle kunna vara en fyrtioåring mitt i en livskris, en tant med en emellanåt ytterst vild fritid eller kanske en tonåring som har gammalmodiga intressen. Åldern är numera endast en siffra och mognaden mäter vi på helt andra sätt.

En del påstår att vuxen, det är man först när man har skaffat barn, medan andra säger att när du kan ta eget ansvar, då är du vuxen. Eller så kan man helt enkelt välja att mäta mognaden via erfarenheter eller vuxenpoäng om du så vill. Den egentliga frågan är ju dock inte hur vi mäter vår vuxenhet utan vad som krävs för att få kallas vuxen.

Som Jonas Cramby uttrycker sig i ämnet i en krönika i Café (2011:1), så var vuxen lättare att definiera förr. Han skriver att då visste man att efter att ha svarat på några frågor om katekesen som prästen ställt och när konfirmationen sedan var fullbordad, ja då var man vuxen. Redo att knuffas ut ur familjehemmet. Men trots att vi nu, gnälliga som vi är, gärna vill påstå att det minsann var bättre förr så är det möjligen en sak att begrunda lite.

Var man som 17-årig, spetig pojke med några fjun på hakan redo att äkta sig, skaffa barn, arbeta sex dagar i veckan och vara vuxen? Eller finns det en poäng med att vi i dessa dagar har kommit fram till den populära aktiviteten självförverkligande?

Vi vill ju gärna visa oss stora och starka. Det finns väl ingen som uppskattar att bli kallad för barnunge och trots att “väx upp” kanske är det 13-åringarna mest förtjänar att höra så gnisslar det gällt i deras öron när de får höra det i en nedlåtande, överlägsen ton. Vid 12 år börjar barnen på allvar ta efter vuxnas (om vi nu kan kalla dem det) beteende och ett rökande barn på skolgården är ingen chockerande syn. Vid 15 så börjar de ta sig in på krogen på diverse sätt och vid 18 så tror de flesta sig redan ha testat på allt vad vuxenlivet innebär och barn är det sista de vill kallas. De är ju vuxna nu! Myndiga och allt! Men skaffa barn? Nehej du, det kommer inte på fråga! Gifta sig, jobba nio till fem? Inte en chans. Det är ju nu de ska leva livet. Hitta sig själva och allt det där.

Samtidigt som 18-åringarna tycker att de är hemskt vuxna så packar de ryggsäcken, åker till Asien och super skallen av sig i Thailand. Vuxet? Laga mat och diska behöver de ju inte göra för det finns ju alltid pizza att beställa och då kan man dessutom äta direkt ur kartongen. Vuxet? Nej, jag tror att vi alla kan vara överens om att bara för att man är arton år fyllda och myndig så behöver man nödvändigtvis inte vara vuxen.

Efter att du hittat dig själv och funnit klarhet i livet, mediterandes på en strand i Goa, så är det dags att åka hem till trygga Sverige. Här väntar utbildning, familjebildande och vuxenliv. Eller? Nej, för nuförtiden så väljer många att dansa rundor vid femslaget upp i trettioårsåldern. Frågan är ju nu om denna 30-åring ändå kan kallas för vuxen. Tar aldrig det eviga poängsamlandet slut?

I en artikel i Upsala nya tidning skriver Anna Hellberg att på grund av en hög genomsnittlig ålder bland svenskar och allt fler som är pigga långt upp i åren så har åldersbegreppet satts i gungning. Nog har hon rätt i det, men paradoxalt nog så är det troligtvis mycket på grund av rädslan att åldras som gränsen mellan ung och vuxen suddas ut. Vi vill ta vara på all tid vi har och antirynkkräm och botox hjälper oss att lura folk till att tro att vi är yngre än vad vi i själva verket är. Men allvarligt talat, vem försöker vi lura? Du kommer alltid vara fyrtio när du är fyrtio och det finns inget du kan göra åt det. Du kan till viss del ändra hur andra ser på dig, men är det kanske inte viktigare att ändra din syn på dig själv?

Du kan ha på dig högklackat och kort-kort trots att du är 67 och pensionerad, för i slutändan handlar det ju ändå bara om att stå för den du är. Visst höjs ett och annat ögonbryn när vi hör ensamstående fyrtioåringar, på topp i livet, prata nöjt om att de trivs med att leva singelliv, gå ut och dansa och inte kommer de skaffa några barn. Men visst är de ändå vuxna!

Vad kan egentligen ge mer vuxenpoäng än att vara ärlig mot dig själv och den du är? Att visa andra att du visst vågar dansa på bordet fastän rullatorn väntar i kapprummet. Att inte bry dig om de där dumma poängen som ändå inte leder till någon vuxenhet, för ingen vet ju hur många poäng som behövs. Snacka om poänglöst!


Karin Nilsson


Sept. 13, 2011
2011-09-13 // 20:57:19
I brist på annat så gör jag en till sån där fånig lista, för det är ju så kul!

Vad är den äckligaste mat du vet?
Det är nog surströmming. Mest för att det luktar så hemskt, hemskt illa. Annars äter jag nästan allt!

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Jag är stolt över att jag lyckades få ett jobb när jag var fjorton. Och att jag fick ett jobb som konsertrecensent i våras, för det är ju så himla roligt! Sedan har jag ju inte jobbat så mycket ännu men jag tycker att jag kan vara väldigt nöjd med mina skolbetyg.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Inget särskilt tror jag.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Jag går mest omkring i strumpbyxor, svarta jeansshorts och skjorta eller klänning också några roliga örhängen. Och roliga skor såklart!

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Min Luella t-shirt som inte kom med i packningen nu men som jag gillar så himla mycket.



Har du någon oanad talang?
Oanad vet jag väl inte. Och talang... men jag kan spela trummor. Ingen talang kanske men kanske oanat?

Vad gjorde du i helgen?
I fredags åkte jag till Helsingborg och klippte mig och var med Emma. I lördags åkte jag tillbaka till Båstad och gick på loppis och hade filmmys med AlmaQlara. I söndags var det ju som sagt festligheter.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Vara glad, göra ett arbete till redovisning i mode, plugga till samhällesprov och göra jättemycket matte. Säkert 100 andra saker också som jag inte kommer ihåg.

Vad har du på dig just nu?
Strumpbyxor, egensydda sammetsshorts och en vit skjorta med spetskrage.

Senaste låt du lyssnade på?
Pill Wonder - Restless

Bästa skönhetsknep?
Vara sig själv och bara ha på sig det man känner sig bekväm i.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Enkelt och ärligt. typ:

Och fulast?
Häng. Jag har inget intresse av att se någons gamla urtvättade kalsonger. Nej tack.

Vem saknar du?
Mina vänner hemma!

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att jag, min familj och mina vänner får vara friska och lyckliga. Om man nu kan räkna det som en enda önskning.

Bästa boken nånsin?
Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer samt alla Harry Potter-böcker.

Vilka tidningar läser du?
DN söndag är en av mina favorittidningar. Jag gillar morgontidningar. Sedan önskar jag att jag hade råd att köpa Jalouse och Lula för det är väldigt bra tidningar tycker jag.

Vad önskar du att du var bättre på?
Massa språk! Språk är kul och alltid användbart.

Är du religiös?
Inte det minsta. Jag älskar att fira jul och påsk men jag gör det av helt oreligiösa anledningar.

Vad är din största rädsla?
Att bli helt ensam.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?

Mina syskon har sagt väldigt elaka saker till mig men jag tror nog att de oftast inte menar något illa.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Det känns nästan lite heligt och hemligt. Men jag kan väl säga att Edith är det finaste namnet jag vet. Men nu råkar ju mitt marsvin heta det.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
Jag vill ha en skruttig men välfungerade bil med jättebra stereo. Jag älskar Nicks bil i Nick and Norah's infinite playlist. Den är charmig.

De tre finaste sms du fått i år?
Jag är ingen sms-samlare längre. Jag gillar alla glada, oväntade sms. Och alla mms från min syster Malin med bilder på min systerson Valter.

Sept. 3, 2011
2011-09-04 // 19:49:34
Jag tycker nostalgi är en märklig sak. Som ett vagt minne på burk som framkallar vemod, saknad och ännu fler minnen.

IKEA-katalogen gör mig vemodig. Den tar mig tillbaka till 9-års åldern när jag älskade att titta i den nya katalogen som kom varje höst.

Igår spelade de Broder Daniel på radion. Broder Daniel tar mig tillbaka till mitt åttaåriga jag som helst av allt vill vara precis som mina syskon. Min äldsta syster Malin hade Broder Daniel inspelat på ett kasettband och jag hade snott det och satt och lyssnade på mitt rum. Whirlwind var min favoritlåt.

Boden är för mig ångest och vemod samlat i en liten norrbottnisk stad. Såklart har jag massor av fina barnminnen därifrån och det var en väldigt bra stad att växa upp i, men att komma dit nu. Jag vet inte. Det är som att tiden bara stått stilla på ett obehagligt sätt.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. Kanske att tiden har börjat springa i en sådan fasansfull hastighet att det blir alldeles för uppenbart att så mycket är relativt konstant medan vi snabbt åldras ifrån allting.



Aug. 30, 2011
2011-08-30 // 18:59:37
Jag släpper in er i min hjärna lite; vi kör en lista (som jag snott av niotillfem):

BRUKAR DU KOMMA I TID?
Alltid! Jag är oftast i lite väl god tid och måste vänta. Men hellre det än att vara sen.

HAR DU BRA KONDITION?
Nej.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST?
Igår fotade Alma en massa i skolan och jag gillar att fula mig framför kameror så det blev nog en hel del bilder på mig.

HUR KÄNNER DU DIG NU?
Neutral? Kan man känna sig neutral? Generellt sett är jag nästan alltid glad.

VANLIGASTE FÄRGEN PÅ DINA KLÄDER?
Svårt! Jag har mycket blått, svart och beiga/ bruna nyanser.

BLIR DU BRA PÅ KORT?
Nej, definitivt inte. Därav väldigt lite kort på mig själv här på bloggen (plus att jag nästan alltid är bakom kameran).


Haha, typisk bild på mig. Så himla fejk leende. Jag kan inte le normalt med tänderna. Alma som fotat.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET?
Nej, verkligen inte. Konstig fråga.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR?
Ja, jag och Emma såg på Lords of Dogtown och bakade jättegoda kakor.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN?
Te!

KAN DU LAGA MAT?
Ja, jag gillar att laga mat och är faktiskt rätt bra om jag får säga det själv.

ÄR DU NYTTIG?
Nej. Jag äter bra mat, men jag ÄLSKAR mat och äter oftast alldeles för mycket. Sedan älskar jag kakor och sötsaker och har noll självbehärskning.

ÄR DU BLYG?
Nej, det skulle jag nog inte vilja påstå.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG?
Åtta! Vi hade sovmorgon men jag går alltid upp i god tid för att hinna äta frukost i lugn och ro.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Super Mario på Emmas Nintendo.

VILKET ÄR DITT FAVORITSPEL?
Jag älskar sällskapsspel som Alfapet, Settlers, Rappakalja och Mahjong.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Mina vänner gör mig full av glädje.



HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Nej, kanske på dagis om det nu räknas.

JAG SOVER...
… mycket och gärna. Helst i ett mörkt, svalt och knäpptyst rum.

Vad sa du senast?
"Ja, men han är ju lite *snurrar mitt finger menande bredvid huvudet*". Om en viss person.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMMAR?
Ja, Gatufesten, Way out West och Malmöfestivalen.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/ LEDSEN?
Ingen, sorgligt nog.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU?
Det är nog en massa saker i allmänhet men inget särskilt i synnerhet.

HAR DU SNYGGA SKOR?
Ja, det tycker jag! Jag älskar skor och köper det mycket hellre än kläder. Tyvärr tappade jag mina favoritskor (eller ja, den ena) i en jättelerig åker, mitt i natten i våras.



VAD VAR DET FÖRSTA DU SA IMORSE?
Vet inte. Jag är inte särskilt pratsam på morgonen för jag orkar bara inte.

HAR DU SOVIT I DIN SÄNG INATT?
Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT?
Nej, men Emma och jag sover ju i en dubbelsäng så vi har ju sovit i vår säng, så att säga.

HAR DU KÖRKORT?
Nej, men imorgon ska jag ta min första körlektion på körskola. I Ängelholm. Jag är jättenervös.

ÄR DU ENSAM NU?
Nepp, Emma är här.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DEN HÄR VECKAN?
Oj, jag vet inte. Jag vill bara ha en rolig vecka och kanske lite bättre väder.

Juli 19, 2011
2011-07-19 // 17:00:45
Tänk på toner. Är det inte fantastiskt hur nästan allt har en ton? Vinden (och våra andetag) kan ge glasflaskor, björkträd, havet och oändligt många andra saker en ton. På ett samspelt sätt skapar naturen, med eller utan hjälp av andra ting, melodier; regnsmatter mot fönsterblecken, bin som surrar och vinden som viner.

Jag gillar tanken på att Jorden har en ton. En ton som vi inte kan höra, men som hela tiden finns där. När vår planet snurrar varv efter varv i sin ständiga axel så skapas en evig ton. Jag undrar om det är en ljus, munter ton i dur eller en mörk, dyster ton i moll.

Ja, tänk om vi ändå kunde höra Jordens sång.


Ljudet av våra hjärtslag. (jag och min fina klass i paris. bild av emma)

Maj 19, 2011
2011-05-19 // 21:00:20
Tänk på lukter. Överallt är de, fantastiska, äckliga och kanske nostalgiska. Ingenting kan få mig till en annan plats och en annan tid så som en lukt.

Tänk om man kunde fånga varje liten lukt. På ett fotografi: stanna ett ögonblick, fånga en plats, en känsla, en tid och en lukt! Det hade varit fantastiskt. Ett fotoalbum skulle inte längre bara vara ett fotoalbum, det skulle vara en bok fylld av dofter. I den mörkaste vinter skulle jag plocka fram sommarens bilder, minnas havets doft en solig dag och de nyplockade mogna jordgubbarna som jag åt tillsammans med vispad grädde.

Tänk minnen av människor. De du inte träffar så ofta, de som du aldrig någonsin mer kommer att träffa och kanske till och med de du aldrig någonsin har träffat. Vore det inte fantastiskt om du kunde ta fram en bild på din gammelfarfar och på en sekund kunde du känna doften av hans rakvatten och skinnskor. Han skulle inte längre bara en man förevigad på papper, utan också i våra sinnen.

Ja. Dofter på bild. Det hade minsann varit fantastiskt.



Lukten av nytvättade lakan och boksidor.



April 18, 2011
2011-04-18 // 10:10:18
För några helger sedan publicerades en krönika som jag skrev under min praktik i Sundsvalls Tidning. Jag tänkte att ni kunde få läsa den:

Livets soundtrack

 

Jag brukar ibland tänka på mitt liv som en film, i vilken jag såklart är huvudrollsinnehavare. Min livsfilm har en handling, karaktärer, oändligt många kameravinklar men också, givetvis, ett förbannat bra soundtrack.


Ni vet när man sitter på bussen och plötsligt överraskas av att ens favoritlåt för en gångs skull spelas på radion. Då kan man känna det: vi här på bussen är nu ett temporärt team, vi är ett och tillsammans bildar vi en scen i mitt livs film. Låten för oss samman och vare sig vi vill det eller inte så måste vi dela den här stunden. Dock är det inte bara min livsfilm för varenda en på bussen har ju varsin, egen film.


Livets soundtrack är inte att leka med. Hela tiden måste spänningen hållas uppe, rätt känsla måste fångas och de ljuva tonerna ska också hjälpa till att föra handlingen framåt. Det gäller att vara iskall. Det skulle ju bli en förfärligt jobbig film om det skulle börja spelas en hårdrockslåt när det är dags att sova eller, ännu värre, när väckarklockan ringer och man ska masa sig upp ur sängen.

Det bästa med livets soundtrack är ju förstås att du nästan helt själv kan styra över det. Sätt i hörlurarna, skruva upp volymen och bestäm stämningen för just den här stunden. Kanske väljer du att spela en munter låt som ”I love you like a madman” med The Wave Pictures (den brukar jag ofta lyssna på när jag går på stan). Då är det nästan som att du hamnar i en bubbla. I en liten, egen atmosfär där det är en solig dag, oavsett hur vädret är utanför. Även om alla du möter går med en bister min och folk mumlar saker som ”vilket jäkla väder” samtidigt som snön yr och den häftiga kylan gör kinder rödfrusna och glasögon immiga, så kan du gå där i din bubbla. För den är bara din och där strålar solen.


Du får aldrig glömma att det är du som bestämmer hur spännande din livsfilm blir och hur fint ditt soundtrack kommer att låta. Välj omsorgsfullt eller ta en vild chansning, lev lite farligt! Det här är kanske dagen då du upptäcker en ny genre, ja techno var ju väldigt bra ändå. Det blir början på ett nytt kapitel, en ny scen, en annan stämning.


Precis som med allt annat i livet kan du försöka ignorera livets soundtrack. Men tänk efter innan du gör det för det kan komma att påverka hela ditt liv. En film utan soundtrack är knappt en film och ett liv utan soundtrack vore ju knappt ett liv.


Era ord,
2010-06-01 // 12:40:19
Igår hände något jättekul! I skolans postlåda väntade åtta, fina, handskrivna brev på mig. Jag ska svara, men det kanske kommer ta ett tag. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Tack fina ni!



brev och sånt.
2010-05-24 // 22:52:01
Jag älskar att få post. Dock får jag aldrig post. På sin höjd ploppar det ned en Elle i brevlådan hemma då och då men det kan jag ändå inte glädjas av eftersom att jag brukar befinna mig här i Båstad när det händer. När jag var liten och vi flyttade från Boden till Sundsvall brevväxlade jag med alla mina kompisar kvar i Boden men sedan dess har det varit tomt på brevvänsfronten.
I höstas när jag flyttade hit till Båstad brevväxlade jag lite med min vän Ida och det var så fint. Att öppna ett kuvert och möta ett handskrivet brev som är till för mig, bara mig- finns det något bättre? Eftersom att det känns som att handskrivna brev är djupt utrotningshotade blir jag så glad (men ja, lite avundsjuk) när jag ser att Elsa Billgren och Jessica Silversaga brevväxlar. Kan inte någon bara skicka ett brev eller något annat i ett kuvert till mig? Jag skulle bli så glad! (fast nu blir det inte samma sak ändå, eftersom att jag har bett om det och det känns lite desperat och så, men ändå).




bilder: weheartit

Om du vill, skicka till:
Karin Nilsson
Apelrydsskolan
Kattviksvägen 207
269 91 Båstad

Det måste komma fram innan den 11:e juni för då åker jag hem till Sundsvall på sommarlov. åh.

Mitt liv enligt Jens Lekman,
2010-04-26 // 21:26:33
När jag såg på Elins blogg att hon hade lagt ut sitt liv enligt Håkan Hellström så kom jag på att jag gjorde mitt liv enligt Jens Lekman på facebook för ett tag sedan. Här har ni det, mitt liv enligt Jens Lekman:

Är du man eller kvinna:
Psychogirl

Beskriv dig själv:
A higher power

Hur känner du dig:
The opposite of hallelujah

Beskriv stället där du bor:
The cold swedish winter

Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville:
Into eternity

Hur du helst transporterar dig:
Maple leaves

Din bästa vän är:
Someone to share my life with

Du och dina bästa vänner är:
People who hate people

Hur är vädret?
Jag tyckte hon sa lönnlöv

Favorittid på dagen:
Friday night at the drive-in bingo

Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta?:
Kanske är jag kär i dig

Hur är livet enligt dig?:
Sky phenomenon

Beskriv ditt nuvarande förhållande:
If I could cry (it would feel like this)

Din rädsla:
Black cab

Ditt bästa råd:
If you ever need a stranger

Hur du skulle vilja dö:
Your arms around me

Din själs nuvarande tillstånd:
Sipping on the sweet nectar

Ditt motto:
You are the light


Vad i?
2009-01-06 // 19:50:09
Tänk på små mikrofoner? Tänk om alla svalde dem och de sedan spelade upp våra hjärtslag genom små högtalare som kunde ligga i fickorna på våra snickarbyxor?


-Extremt högt och otroligt nära, Jonathan Safran Foer ( min favoritbok, läser just nu)

Hej.
2008-09-24 // 17:39:35
Längtan är reklam som inte håller vad den lovar.

-Konsten att vara Ela-Johanna Nilsson

Frost
2008-08-20 // 11:12:22
Hittade en dikt som jag skrev för minst ett år sedan. Fint tycker jag. Jag älskade att skriva dikter.

Försöker värma
din frusna oktobersjäl
Likt en kopp vårkänsla
värmer mina händer
Lindar in dig från topp till tå
med det jag trodde var kärlek
Försöker blunda
Försöker le
Men från dina blåfrusna läppar kommer inget annat
än ett falskt skratt
Vågade inte tro
Att vi alla var så förbannat platt

Skolavslutning
2008-06-11 // 17:21:43
Det är någonting som skrapar mot min armbåge. Undrar om det är brödsmulor. Det far så lätt ner brödsmulor i tröjarmen.
        Det var ett spån. (Kan man säga ett spån?)
        Jag slog för en stund sen igen den bästa boken jag läst på länge, Extremt högt och otroligt nära. Vet inte varför, men jag gillar känslan av att slå igen en bok när man läst ut den.

Jag skulle vilja att det regnade en googolplex av vackra ord istället för regndroppar. Då hade skolavslutningen varit så mycket trevligare.

En sann vän är en sällsynt fågel
2008-06-11 // 07:45:36
10/6 Jag gick i vattenpölar med flit, för jag hade otroligt tunga skor. Gråa dagar skyndar aldrig på. Men ett rosa paraply gör det ack så mycket lättare.

tidigare inlägg






RSS 2.0