Jag kan inte riktigt förklara tomheten i mitt huvud, klumpen i min hals eller den tunga stenen i min mage. Men jag tror att det beror på att allt är så himla mycket hela tiden, men samtidigt så lite. Det känns lite som att någonting håller på att brista i mig. Det går att hålla ihop under veckorna men idag och likaså förra fredagen så bara släpper allt och jag orkar inte.

Jag gick ju upp 04.45 imorse för att åka till körskolan, vilket jag också gjorde. Men efter körskolan så ringde jag till skolan och sjukanmälde mig för jag hade så himla ont i magen. Det var första gången under hela min gymnasietid som jag sjukanmälde mig. Så, efter att ha dött lite på soffan ett tag så gick jag istället ut och samlade  D-vitamin i solen på altanen, tog en uppiggande promenad i skogen och lyssnade på Johnny Flynn.


Naturens plockepinn?

Det här var ju ett deppigt inlägg men jag ville bara berätta.

Emma ville att jag skulle svara på 11 frågor så här kommer mina svar:

1. Bästa frukosten?

En solig söndagmorgon med Dagens nyheter, en stor kopp te, ett glas god juice, ett ägg, något gott hembakat bröd med smör, tahini och gurka på och en halv grapefrukt.

2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?

Helt fantastisk lätt fråga eftersom jag ogillar vin men älskar goda drinkar! Aldrig ta ett glas vin igen, såklart.

3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Blå. Det finns ju så många fina nyanser; marinblå, ljusblå, pastellblå, kleinblå osv osv.

Blå outfit.

4. Bästa uppfinningen?

Svårt... elektricitet kanske?

5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?

Noggrannhet. Men det mesta blir rätt bra ändå.

6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.

Ända sedan jag gick på mellanstadiet så har Edith varit mitt favoritnamn. Så jag döpte ju mitt marsvin till det men om jag får en dotter så kommer hon nog också få heta det. Killnamn tycker jag är svårt men jag gillar Jack.

Edith.

7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?

Det beror nog på förutsättningarna, vad jag ska göra där och så. Det hade nog kunnat vara spännande!

8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?

Oj, jag har ju sett så lite av världen! Men jag vill nog ändå bo i Sverige för att det är ett så himla bra land att växa upp i. Jag gillar Umeå jättemycket. Det är en fantastiskt trevlig stad.

9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?

Aldrig mer se på tv, utan tvekan. Ser ändå nästan aldrig på tv men lyssnar däremot på musik hela tiden.

Kings of convenience. Bra musik!

10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?

Alfapet. Jag är väldigt bra på alfapet faktiskt men klarar inte av att spela med de som inte följer grundreglerna.

11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?

Ett där man bara sitter på en stol och håller på med papper och pratar i telefon hela dagarna. Jag hade nog också varit en dålig tandläkare.

 

Och förlåt för att jag är jättetråkig och inte fortsätter leken men jag läser nästan inga bloggar längre för jag hinner aldrig. Men ni kan ju berätta hur mycket ni vill om er själva när ni vill! Och berätta jättegärna om er själva när ni kommenterar min blogg för det är kul att få veta lite mer om er.

Jag har kommit på att kanske 80% av allt jag fotar är ätbart.

I söndags blev jag akutsugen på äppelpaj så jag snörde ihop en lite snabbt. Mums! Men all grädde smälte och blev till ett hav ungefär. Gräddhav nom nom nom.



Igår var det soligt väder och dessutom fick vi sluta tidigt, så det firade jag och Emma med ananas och glass på altanen.






Lite frostig, men ändå mycket god Twister.

Idag har vi haft nationellt prov i svenska B. Det måste man ju såklart också fira att man avklarat. Chokladbollar och dammsugare var ett bra sätt att fira på tyckte vi!



Nam nam nam.

Veckans bästa:

Mat. Älskar mat och älskar att jag och Emma är så bra på att laga mat. Bäst var såklart pannkakorna, men vi gjorde också jättegod pasta med lax.





Trevlig förfest med mina kära klasskamrater! Jag och Emilia tog traditionsenligt en bild så nu har vi bild från 200-dagars, 100-dagars och 50-dagars.



Torsdags, men det vet ni ju redan!

Fredagkväll med Emilia! Hade en så himla dålig dag i fredags av okända och kända anledningar så det var fint att gå på promenad och gunga med Emilia i det härliga vädret och sedan se Let's dance och en av mina favoritfilmer (Första dagen på resten av ditt liv). Dessutom åt vi massa massa god frukt.







Min Johnny Flynn-singel. Lyssnar på den hela tiden. Och en så himla himla bra sak den här veckan var att Johnny Flynn släppte en ny låt (från film-soundtracket till A bag of hammers) som gratis nerladdning. Här kan man ladda ner den.



Hoppas ni har haft en fin vecka!

Är ständigt stressad så gud vad skönt det ska bli med helg nu. Kommer dock behöva plugga hela helgen.

Mmm, igår var det torsdag. Torsdagar är tveklöst bäst på hela veckan. Trots att jag igår var tvungen att gå tidigare från skolan och missade ganska mycket av krokin så var det en väldigt bra dag. Fint väder och så. Härligt att det äntligen blommar lite i träden också.





Kroki innebär ju dessutom alltid en god fikapaus.




Jag och Emma satte upp modevisningsaffischer!!


Vårtecken <3


Hemvägen <3

Ha en trevlig helg!

Igår firades/ sörjdes det att vi idag bara har 50 dagar kvar till studenten. Detta med förfest hos Emilia och Alma och sedan utgång på Madison men jag gick hem för jag skulle till körskolan idag.


Först drack vi öl och spelade vi lite kort . Bubblan!






Vi var glada och och pepp och så där men inombords gråter jag lite för att vi har så himla lite tid kvar tillsammans.


Sedan dansades det en massa såklart. Mest till Spice Girls och hip hop. Party Up med DMX är vår bästa låt, hahahah.


Helt ofattbart verkligen vad lite tid det är kvar nu. Jag får så himla ont i magen av att tänka på att alla de här helt fantastiska tjejerna inte längre kommer vara en del av min vardag. Åh. Orkar inte tänka på det.

Idag har det varit så himla konstigt väder. Regn och sol om vartannat och helt plötsligt kom det lite snö också. Så jag och Emma bestämde oss för att göra något bra av denna gråtrista dag och stekte ett berg av amerikanska pannkakor till middag. Så fruktansvärt gott och vi åt tills vi dog. Och så blev det plötsligt en mycket fin och solig kväll så jag låste in Emma, som stod i duschen, och gick ut en stund.






Älskar lönnsirap så himla mycket.

Jag måste bara få skryta lite över Fia (särskilt för att hon aldrig skryter själv) som är så himla fin i nyaste Elle (!!). Hon är så himla duktig och ja, jag blir som sagt så himla stolt över alla mina talangfulla vänner. Det är verkligen inspirerande att ha så duktiga människor omkring sig.






Reportaget var stylat av Robert Rydberg och fotograferat av Elisabeth Toll.

Inte många saker har varit bra den här veckan. Torsdagen och att jag fick min kamera var nog det som var bra.

Har pluggat hela helgen för kommande veckor är helt galna. Ska till körskolan nästan varje dag och som om det inte var nog så har de ställt in alla tåg mellan ängelholm och båstad ända till någon gång i maj. Kul. Älskar mitt liv. Så nu måste jag gå upp 04.45 när jag har körlektion 07.30 :)).

I fredags köpte jag lite goda grejor så jag kunde tröstäta. Brieost, öl och jordgubbar. Också tulpaner såklart, fast de är ju inte särskilt goda!


Bästa frukosten.


Bästa kvällsfikat.

Nu väntar jag spänt för att se hur Emma blev i håret. Vi har nämligen färgat hennes hår för första gången i hela hennes liv. Sedan blir det som vanligt lite Sons of Anarchy. Är i slutet på säsong fyra nu och det är så bra så bra!!

Bra torsdag med kroki, marängsviss och världens godaste fisksoppa med saffran till middag.

Hej hå! Jag har gladaste nyheten!! Jag har nämligen äntligen haft råd (har sparat jättelänge) att köpa mig en systemkamera. En canon eos 600d kom på posten igår.

Här är en av de första bilderna jag tagit. En sneak peak på lite som jag har sytt och ska ha på modevisningen.

Jag såg just filmen Gummo från 1997, som jag tänkt se länge men aldrig riktigt kommit mig för. Den var mycket speciell men intressant och väckte mycket ångest hos mig.



Filmen utspelar sig i staden Xenia i Ohio där en tornado två år tidigare rubbade samhället som inte riktigt hunnit återhämta sig. Vi får mestadels följa den lite udda, tanige Solomon som bor med sin mamma och fördriver dagarna med att cykla omkring och skjuta katter och sniffa lim med sin vän Tummler. Men vi får också se korta sekvenser ur andra livsöden i staden. Uttråkade människor som inte verkar ha någon kontakt med världen utanför Xenia och som ägnar sig åt märkliga sysselsättningar för att få tiden att gå.









Gummo är en väldigt unik film som berättas på ett annorlunda sätt och fotot är olikt allt jag tidigare sett. Inspirerande med något utanför ramarna ibland, minsann.

Fick så fin respons av min lärare på en essä som jag skrev häromveckan att jag tänkte att ni som inte har något liv eller verkligen tycker om att läsa kan få läsa den här. Den är på temat "Vuxenpoäng" (vi fick inte välja tema tyvärr. Jag tycker vuxenpoäng känns väldigt urvattnat).

Vuxenpoäng

Surdegen bubblar positivt på spiselkransen, den hemkokta marmeladen smakar perfekt på skorpan till eftermiddagskaffet och runt halsen värmer en halsduk för att skydda mot kalldraget från fönstret. Igår kväll tömdes det vodkaflaskor och det dansades obalanserat på borden på puben runt hörnet.

I dagens samhälle är det omöjligt att sätta en ålder på den här personen. Det skulle kunna vara en fyrtioåring mitt i en livskris, en tant med en emellanåt ytterst vild fritid eller kanske en tonåring som har gammalmodiga intressen. Åldern är numera endast en siffra och mognaden mäter vi på helt andra sätt.

En del påstår att vuxen, det är man först när man har skaffat barn, medan andra säger att när du kan ta eget ansvar, då är du vuxen. Eller så kan man helt enkelt välja att mäta mognaden via erfarenheter eller vuxenpoäng om du så vill. Den egentliga frågan är ju dock inte hur vi mäter vår vuxenhet utan vad som krävs för att få kallas vuxen.

Som Jonas Cramby uttrycker sig i ämnet i en krönika i Café (2011:1), så var vuxen lättare att definiera förr. Han skriver att då visste man att efter att ha svarat på några frågor om katekesen som prästen ställt och när konfirmationen sedan var fullbordad, ja då var man vuxen. Redo att knuffas ut ur familjehemmet. Men trots att vi nu, gnälliga som vi är, gärna vill påstå att det minsann var bättre förr så är det möjligen en sak att begrunda lite.

Var man som 17-årig, spetig pojke med några fjun på hakan redo att äkta sig, skaffa barn, arbeta sex dagar i veckan och vara vuxen? Eller finns det en poäng med att vi i dessa dagar har kommit fram till den populära aktiviteten självförverkligande?

Vi vill ju gärna visa oss stora och starka. Det finns väl ingen som uppskattar att bli kallad för barnunge och trots att “väx upp” kanske är det 13-åringarna mest förtjänar att höra så gnisslar det gällt i deras öron när de får höra det i en nedlåtande, överlägsen ton. Vid 12 år börjar barnen på allvar ta efter vuxnas (om vi nu kan kalla dem det) beteende och ett rökande barn på skolgården är ingen chockerande syn. Vid 15 så börjar de ta sig in på krogen på diverse sätt och vid 18 så tror de flesta sig redan ha testat på allt vad vuxenlivet innebär och barn är det sista de vill kallas. De är ju vuxna nu! Myndiga och allt! Men skaffa barn? Nehej du, det kommer inte på fråga! Gifta sig, jobba nio till fem? Inte en chans. Det är ju nu de ska leva livet. Hitta sig själva och allt det där.

Samtidigt som 18-åringarna tycker att de är hemskt vuxna så packar de ryggsäcken, åker till Asien och super skallen av sig i Thailand. Vuxet? Laga mat och diska behöver de ju inte göra för det finns ju alltid pizza att beställa och då kan man dessutom äta direkt ur kartongen. Vuxet? Nej, jag tror att vi alla kan vara överens om att bara för att man är arton år fyllda och myndig så behöver man nödvändigtvis inte vara vuxen.

Efter att du hittat dig själv och funnit klarhet i livet, mediterandes på en strand i Goa, så är det dags att åka hem till trygga Sverige. Här väntar utbildning, familjebildande och vuxenliv. Eller? Nej, för nuförtiden så väljer många att dansa rundor vid femslaget upp i trettioårsåldern. Frågan är ju nu om denna 30-åring ändå kan kallas för vuxen. Tar aldrig det eviga poängsamlandet slut?

I en artikel i Upsala nya tidning skriver Anna Hellberg att på grund av en hög genomsnittlig ålder bland svenskar och allt fler som är pigga långt upp i åren så har åldersbegreppet satts i gungning. Nog har hon rätt i det, men paradoxalt nog så är det troligtvis mycket på grund av rädslan att åldras som gränsen mellan ung och vuxen suddas ut. Vi vill ta vara på all tid vi har och antirynkkräm och botox hjälper oss att lura folk till att tro att vi är yngre än vad vi i själva verket är. Men allvarligt talat, vem försöker vi lura? Du kommer alltid vara fyrtio när du är fyrtio och det finns inget du kan göra åt det. Du kan till viss del ändra hur andra ser på dig, men är det kanske inte viktigare att ändra din syn på dig själv?

Du kan ha på dig högklackat och kort-kort trots att du är 67 och pensionerad, för i slutändan handlar det ju ändå bara om att stå för den du är. Visst höjs ett och annat ögonbryn när vi hör ensamstående fyrtioåringar, på topp i livet, prata nöjt om att de trivs med att leva singelliv, gå ut och dansa och inte kommer de skaffa några barn. Men visst är de ändå vuxna!

Vad kan egentligen ge mer vuxenpoäng än att vara ärlig mot dig själv och den du är? Att visa andra att du visst vågar dansa på bordet fastän rullatorn väntar i kapprummet. Att inte bry dig om de där dumma poängen som ändå inte leder till någon vuxenhet, för ingen vet ju hur många poäng som behövs. Snacka om poänglöst!


Karin Nilsson

Förlåt, fina ni för att jag liksom gick upp i rök för ett tag. Saken är den att jag syr dagarna i ända och jag har varit så himla omotiverad till att blogga för jag har inte haft något att säga och inga bilder att visa. Snart kommer det bli ändring på det ska ni veta! 

Nu när jag syr som en tok så gräver jag igenom hela internet efter fina bilder att inspireras av. Här är några som jag kom över:


Hittade den här helt fantastiska bilden på Emma som Simon har tagit, på Emmas gamla blogg. Åh, så fint att jag dör lite.


Mintgrönt: min absoluta favoritfärg! Skinn och spets, kul kontrast som mycket väl kan komma att kopieras.


Långrandigt är fint tycker jag.


Superspexig soppburksklänning och älskar älskar kjolen på den andra bilden.

Har tyvärr inga bildkällor på dessa bilder.

Och hörrni, nu är det ju påsklov och snart påskhelg, så det tycker jag att vi firar med lite fin musik. En ny, vårpeppig spellista känns precis som vad som behövs just nu för att få mig att orka sy ännu lite mer. EFTERMIDDAGSKAFFE I SOLEN