Ibland tänker jag på mitt liv som en film eller tv-serie. Och när jag tänker på det så tänker jag också på min livsfilms soundtrack. Jag kan liksom känna det. Till exempel om jag sitter på bussen eller tåget, då kan jag nästan höra vad det skulle spelas för låt i bakgrunden ifall det var en filmscen. Ni har säkert också kännt det. Dock skulle det bli problem med min livsfilm på grund av bristen på dramatik och romantik i mitt liv. Så jag får krydda det lite. Jag tänker lite såhär:



Rasten på skolan- Ibland lika fint som på film. Soundtracket: Julie Doiron- Me and my friend



Hemmafesten- Alltid massa spexiga teman (men om det var på film hade festerna nog varit bra mycket vildare). Soundtracket: Passion Pit- Sleepyhead, Pete and the pirates- Mr. understanding




Cykelturen- Fint på sommarkvällar och sånt (men om det var på film hade jag kanske stött på en björn eller en fin kille eller en läskig seriemördare). Soundtracket: Taken by trees- Lost and found



De tyngsta av de tyngsta dagarna- När allt känns fel (men på film hade jag gråtit floder och förmodligen av någon jättehemsk anledning som att någon har dött). Soundtracket: Cat power- I found a reason, Broken records- A promise

Min livsfilm alltså.

(alla bilder är tagna av mig)

Lite bilder som jag tagit på allt möjligt fint från senaste tiden.


Strandpicknick med Léonie, Greta och Sofia. Fint, men det blev lite kallt på slutet.


Emma hade fin fläta på modevisningarna.


Catwalkträning. Så många fina vänner. Och fina tyllklänningar i kanterna


Snart sommar, det är fint det!

Och annars så tycker jag att det här albumet är fint också.

Jag älskar att få post. Dock får jag aldrig post. På sin höjd ploppar det ned en Elle i brevlådan hemma då och då men det kan jag ändå inte glädjas av eftersom att jag brukar befinna mig här i Båstad när det händer. När jag var liten och vi flyttade från Boden till Sundsvall brevväxlade jag med alla mina kompisar kvar i Boden men sedan dess har det varit tomt på brevvänsfronten.
I höstas när jag flyttade hit till Båstad brevväxlade jag lite med min vän Ida och det var så fint. Att öppna ett kuvert och möta ett handskrivet brev som är till för mig, bara mig- finns det något bättre? Eftersom att det känns som att handskrivna brev är djupt utrotningshotade blir jag så glad (men ja, lite avundsjuk) när jag ser att Elsa Billgren och Jessica Silversaga brevväxlar. Kan inte någon bara skicka ett brev eller något annat i ett kuvert till mig? Jag skulle bli så glad! (fast nu blir det inte samma sak ändå, eftersom att jag har bett om det och det känns lite desperat och så, men ändå).




bilder: weheartit

Om du vill, skicka till:
Karin Nilsson
Apelrydsskolan
Kattviksvägen 207
269 91 Båstad

Det måste komma fram innan den 11:e juni för då åker jag hem till Sundsvall på sommarlov. åh.

Den här veckan har det varit skolans modevecka som avslutades med fyra helt galet grymma modevisningar med temat "Showbusiness". Vi textilare gick på kattgången i våra kreationer.


På ingången "making the show" hade vi crazy blå läppar. Jag gillar det!


Jag hade gjort en klänning helt gjord i papper. Nämligen tårtpapper och origamivikta papper med monkikvitto-tryck. Foto: Fanny Walhed


Dock hade vi inte blå läppar på första visningen. Men det gick bra ändå. Foto: Therese Hansen


Jag hade också gjort en byxdress i skinn med taggtråd i midjan som gick under ingången "the hard way".
Haha, alltså den där minen... men jag säger som Elin: det är okej, jag ser tydligen ut så ibland! Min bild

(och krabbor och sailor moon och loch ness-odjur och svampbob och sånt)
Elins fina 18-års fest. Det blev bilder från mitt perspektiv till sist i alla fall.

Idag har jag haft på mig min nya byxdress (vit med svarta prickar) som jag älskar älskar älskar och till det mitt 7 dagar i veckan-alla dagar om året-fickur.
p.s. Om några dagar är det modevisning där vi textilare ska visa upp våra kreationer. KUL! d.s.



p.s2. Titta vilken fin liten bloglovin-animation jag har gjort i min meny (:! d.s2.

När dagar har kommit i kläm har man ju tid att göra en massa strunt. Så den här långhelgen har jag sett tredje och fjärde säsongen av Skins och jag sörjer att det inte finns fler säsonger ännu. Skins är nog den bästa tv-serien jag någonsin sett.
Igår var jag på sjömansfestligheter hos Elin, det var fint. Ska se om jag kan sno bilder från någon för mina var inget att hurra för.






Bilder från weheartit

Oinspirerad till tusen. Låter mest dagarna flyta ihop till ett mönster av sova-skola-halv åtta hos mig-äta-se på skins. Det är inte illa, snarare ganska skönt. Men för att fantasipeppa mitt allt för beiga sinne så tittar jag lite på de här tösarnas fina bloggar:


Min vän Josse tipsade om den fantastiska bloggen FrouFrouu


Julias blogg är alltid lika inspirerande tycker jag.

(P.S. kopiera rubriken och klistra in som internetadress så kommer ni till ett litet blandband, eller klicka här D.S)

Nu är det nära mina vänner. Kvällsdopp, solblekt hår, sand i kläderna, grilldoft, solnedgångar, festival, sommarregn... jag kan nästan känna på det. (testa klicka på bilderna vettja)

Jag och Emma hade planerat för en lugn och mysig valborgsmässoafton hemma hos henne men så såg vi i tidningen att Joel Alme skulle spela i Malmö. Så vi for helt enkelt dit. Och det var hemskt fint.





(mina bilder!)