Som en liten parentes bara. För att allt han säger blir magi.

 

"Man ser så klart att det nästan är läskigt. Alltså, om man tänker att ens liv är ett land så är man längst ute på gränsen. Man kan till och med blicka över murarna och man ser vad som finns utanför. Det är inget som skymmer sikten. Och det som är lite.. kan vara lite spökligt då är att man inte är nånting utan alla vardagsbestyren. Man är inte upptagen av barnen, för de leker ju då tjugo meter bort och behöver inte min hjälp, och min fru sover och det är inget jobb som drar i en. Vem är man då? Att solen tar bort alla skuggor, alla tankar. Alla dom här vardagstankarna som vanligtvis skyddar en från att möta dom stora frågorna. Och nu sitter man öga mot öga med solen, alltså bokstavligt talat."