Jag har äntligen tagit mig i kragen och sett Ruben Östlunds omtalade film Play. Troligen så har jag skjutit upp det på grund av att jag efter att ha sett "De ofrivilliga" kände ett jävla äckel inför mig själv, människor i min omgivning och ja i stort sett varenda svenne. För trots att det i eftertexterna rullar fram namn på skådespelare så känns det som att jag bevittnat en dokumentär. Eller en slags regisserad verklighet.

 

Det som slår mig hårt i magen när jag ser Östlunds filmer är hans porträttering av hur vi i samhället verkar ha en total avsaknad av civilkurage. Jag skulle vilja tro att jag inte är en av dem. En av de vuxna människor som blundar för en misshandel på en buss eller trakasserier på en spårvagn. Men frågan är om jag hade gjort någonting annorlunda? Hade jag rest mig upp, sagt ifrån och stått upp för den åsikt som jag troligen delar med alla andra åskådare? För jag kan omöjligt tro att de flesta i samhället tycker att en misshandel, även en enbart verbal, är okej.

 

En händelse som jag alltid kommer att tänka på när jag tänker på civilkurage eller just bristen på det, är när jag en dag för flera år sedan satt på busstationen i Sundsvall. Det var mitt på dagen och massor av människor som rörde sig i området. Så går en stapplig, gammal man ner för en liten trappa men tappar balansen och faller rakt ner på huvudet. Han ligger kvar på marken. Det är uppenbart fler än jag som ser vad som just hänt men ändå sitter vi bara där och jag tänker "Men det är väl inte jag som ska behöva gå fram? Jag är ju bara femton år? Alla starka, medelålders män, varför kan inte de göra något? NÅGON GÖR NÅGOT. BARA GÖR NÅGOT.". Och efter vad som känns som en himla evighet går äntligen en man fram och hjälper mannen som ramlat och nu till och med blöder från huvudet.

 

I flera dagar hade jag dåligt samvete över att jag inte agerat annorlunda i situationen. Vad är det för horribelt, outtalat konsensus att inte agera? "Varför ska jag göra något om ingen annan gör något?". Vad gör oss så oförmögna att hjälpa en annan människa? Jag spyr i min mun av bara tanken.

 

Men just på grund av allt detta som jag nu skrivit så tycker jag att alla bör se Play, som också tar upp ett flertal andra viktiga ämnen som samhällsklyftor och fördomar. Låt er äcklas och känna avsky, för det är just då som det blir omöjligt att inte reflektera över saken. Och tänk sedan att, när det där händer mig, då tänker jag vara annorlunda. Jag tänker våga resa mig upp.