Jag kan inte riktigt förklara tomheten i mitt huvud, klumpen i min hals eller den tunga stenen i min mage. Men jag tror att det beror på att allt är så himla mycket hela tiden, men samtidigt så lite. Det känns lite som att någonting håller på att brista i mig. Det går att hålla ihop under veckorna men idag och likaså förra fredagen så bara släpper allt och jag orkar inte.

Jag gick ju upp 04.45 imorse för att åka till körskolan, vilket jag också gjorde. Men efter körskolan så ringde jag till skolan och sjukanmälde mig för jag hade så himla ont i magen. Det var första gången under hela min gymnasietid som jag sjukanmälde mig. Så, efter att ha dött lite på soffan ett tag så gick jag istället ut och samlade  D-vitamin i solen på altanen, tog en uppiggande promenad i skogen och lyssnade på Johnny Flynn.


Naturens plockepinn?

Det här var ju ett deppigt inlägg men jag ville bara berätta.