Sommaren är underbar, utan tvivel! Men hösten... Hösten är, som man kanske kan ana, min absoluta favoritårstid. Fast jag föredrar den norrländska hösten, för i söder blir inte luften lika härligt krispig och frosten är mer ett undantag än något som hör till varje dag. Och vad jag älskar nästan mest med hösten? Modet. Kläderna är aldrig finare än på hösten. Nom nom nom.

Mitt hår är en K-A-T-A-S-T-R-O-F!!! Jag får lite panik för jag vet inte vad jag ska göra av det. Jag är dötrött på att blondera det, jag vill ha tillbaka min blonda med bara lite slingor i. Här är lite hårhistoria:


Det här är nog det längsta jag har haft. När kan det ha varit.. i sexan kanske? Min syster Frida har tagit bilden.


Lugg har jag haft nu och då. Det trivs jag i. Det här var väl kanske i sjuan/åttan?!


I nian hade jag alltid invikta toppar och rosetter. Den färgen är det jag vill ha tillbaka.


Uppsatt när det blev för långt.


Sen blev det kort i höstas.
Ännu kortare i våras.
Avrakat i juni.
Och nu. Katastrof. Disaster. Mörker. Mardröm.

Hann ju aldrig skriva något om midsommar i och med att jag åkte iväg på peace and love på en gång när vi kom hem från Boden. Det var lika fint som vanligt i alla fall!


Kate (till höger) och hennes syster följde med oss upp till Boden. Kate var utbytesstudent samtidigt som min syster och hon kommer från Australien och bodde hos oss för ett-två år sedan. Hehe, de tyckte det var lite kallt för att vara sommar.


Men Ruffe trivdes!


Kex, brieost, apelsinhonung och valnötter. Alltså. Jag dör lite.


HAhaha. Heu!


Hoppas ni också hade en fin midsommar!

För andra året i rad har jag varit på peace and love. Det var så fantastiskt underbart. Jag skulle nog sammanfatta det såhär (med risk att bli lite intern och jag utesluter sånt som varit negativt för det spelar ändå ingen roll): underbar musik, fantastiska vänner, såpbubblor, värme, konfetti, munspel, morgonpicknicks, banansång och banandans, skrattanfall, tält, galna människor, vindhuvve och dans dans dans.




Kings of convenience. Underbart.


the ark. fantastiskt.


På kent så dansade jag för första gången i mitt liv bland miljontals konfetti. Och inte vilken sorts konfetti som helst heller. Luften fylldes av röda pappersfåglar med kents låttexter på.


förresten så blev jag nykär i kent så nu ligger du och jag döden-cd:n i stereon igen efter tre år av dammsamlande.





När festivalen var slut så hade jag sett: Thomas Di Leva, Hoffmaestro, Ane Brun, Devendra Banhart, Vampire Weekend, The Kooks, You say France & I whistle, Robyn, Kent, Kings of convenience, Lily Allen, The Hives, Familjen, The Ark, Tutankamon, Johnossi, Mando Diao, Shout out louds och Jay Z.

(Jag har tagit alla bilder)